Vi har/ hade en lampa som stod på en bänk som är ca 1,5 meter hög. Tomas har sagt till mig flera gånger
- Du kan inte ha den lampan där. Tänk om Felix tar sig dit och drar i den sladden...
Men de har gått bra. Självklart har jag tagit till mig av vad Tomas sagt... Men jag gör de sen....
Efter att jag avslutat förra inlägget gick jag ut i köket och gjorde iordning Felix lunch. Felix har jag satt på mattan i vardagsrummet så länge. Han är inte helt nöjd, jag hör att han skriker. Men jag ska bara göra i ordning hans mat så ska han få den. PANG säger de plötsligt och de blixtrar till från vardagsrummet, och Felix illvrålar. Oj så snabb jag var då. De jag möttes av såg inte trevligt ut. Felix ligger och illvrålar med en massa glas runt dig ( ja de var en glaslampa ), jag lyfter snabbt upp honom, tar ett litet tag innan han lugnar sig. Mitt hjärta slog i 180, och jag kände mig som världens sämsta mamma. Varför har jag inte plockat bort lampan tidigare.??? Efter ett tag lugnade han ner sig. Tro det eller ej, men han åt riktigt bra till lunch.
Eftersom jag inte var där när lampan föll, så vet jag inte riktigt vad den landade?! Men den låg en bit ifrån Felix, och de lät som den landade på golvet när den gick sönder. Dessutom blödde han inte, och de borde han väl gjort om han fick en glaslampa på sig? Jag försöker koppla bort mamma-rollen och tänka som en sjuksköterska ( lättare sagt n gjort när det är ens eget barn de handlar om!)
- Han skrek, alltid bra tecken, då har han inte vart medvetslös.
-Han är inte slö, också ett bra tecken
- Ingen kräkning eller tecken på illamående
- Han uppför dig som vanligt
Så de gick bra denna gång. Men fy så läskigt. Så tänk på de, lämna inte era bebisar utan uppsikt. Även fast de just nu inte tar sig någon vart, så plötsligt gör de det. De är så hemskt när olyckan är framme. Oftast går de bra. Men några få gånger gör de inte det. Usch nu ska jag försöka lugna ner mig själv lite, och försöka dämpa mitt dåliga samvete.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar