fredag 12 februari 2016

Utvecklingssamtal

Jag sitter nu på tåget mot Sundsvall. Tåget står fortfarande vid Sthlms central, om 5 min ska tåget börja rulla. En barndomskompis till mig bor i Härnösand. Jag åker själv utan barn. Lite lyxigt, men samtidigt saknar jag mina små älsklingar... Dubbla känslor.
I morse hade jag utvecklingssamtal om Ella med hennes lärare. Ella ligger lite efter i läsning och matte. Det visste vi i-och-för-sig redan, hon och några barn till i hennes klass går hos en speciallärare några gånger i veckan. Specialläraren var också med på utvecklingssamtalet. Kände omedelbart ett stort förtroende för henne, och jag förstår att Ella gillar henne (hör det på hur hon pratar om denna speciallärare hemma) Jag nämnde för skolan redan när hon började i förskoleklass att jag, Ellas morbror, mormor och ev även gammelmormor har dyslexi. Detta är inget man utreder redan utan det görs först i sluter av 2.a klass. De pratade inte heller om det nu, när jag frågade svarade de att de är dör tidigt att säga något om det nu. Inte omöjligt att det släpper för henne om hon läser MYCKET. Men det kan vara dyslexi men det kommer de som sagt kunna säga mer om först om ett drygt år. De frågade också om Ella vart sen med att börja prata, vilket tydligen är vanligt om man har svårt med läsning. Men nej, Ella var inte sen med att prata, t.o.m kanske lite tidig med att börja prata. Ella pratar tidigare än Felix. Men hon utvecklades sedan ganska långsamt i sitt språk. Felix var tvärtom. Han var i-och-för-sig inte heller sen med pratet men inte heller tidig. Men däremot upplever jag att hans språk utvecklades snabbare än Ellas. Kan inte låta bli att känna det dåliga samvetet gnaga... Har vi läst för lite med henne? Är det vårt fel att vår älskade dotter har svårt med läsning? Om man vetat innan man skaffade barn hur mycket dåligt samvete man skulle ha och hur otroligt sårbar man är. Mina barn går före allt annat! Och ändå gör man fel val och bedömningar lite då och då. Det är f-n i mig inte lätt att vara förälder.! Tillbaka till utvecklingssamtalet så frågade jag om de trodde att hon skulle behöva gå om första klass. Nej det trodde de absolut inte. Var ett tydligt svar från både Ellas lärare och specialläraren. Hennes starkaste sida är skrivningen. Där låg hon inte under medel. Så vi borde nog lägga mycket focus på skrivning tänker jag. Hoppas Felix ska slippa ha det svårt med läsning och skrivning. 

Nu ska jag passa på att vila lite medan jag sitter på tåget. Trevlig helg på er