Det finns hopp...

Igår när jag var hos läkaren sa han att det borde bli lite bättre den kommande natten ( när jag uteslutit mjölkprodukter)och natten efter det ännu bättre. Detta pga att det tar någon dag för laktosen jag fått i mig att försvinna ur bröstmjölken. Han kanske hade rätt :-) Felix vaknade vid 23-tiden, då trodde jag det var kört med den här natten också. Jag la mig och ammade honom i vår säng, och då somnade han. Inte en chans att jag skulle våga chansa på att han skulle sova vidare om jag flyttade över honom till hans säng. Så han fick ligga kvar mellan oss. Någongång strax efter detta kom Ella in till oss. Jag lämnade då Felix med Tomas i vår säng och gick och la mig i Ellas säng. Fick sova där till runt kl 03, då hörde jag Felix. Då hostade han ordentligt ett tag, och det var med all säkerhet det och kanske hunger som väckt honom. Hostan lätt väldig jobbig och ansträngd. Gav honom koksalt droppar i näsan, för han lätt lite täppt också. Efter det gick det bra att amma honom. Tyvärr somnade han inte om direkt efter amning. Trodde då att vi skulle få vara vakna flera timmar igen. La honom mellan oss igen. Tog nappen ett tag. Protesterade litegrann i mellanåt, men inte alls som natten innan:-) dröjde inte länge så kom Ella. Återigen lämnade jaf Tomas och Felix och gick in till Ella. Där fick jag sedan sova till strax före kl 7, för då hörde jag Felix igen. Nu somnade han om direkt efter amning, jag chansade då på att flytta över honom till hans säng, och det fungerade. Så nu ligger jag här i min säng, båda barnen sover, och jag känner mig för första gången på länge hyfsat utvilad. Tänk om läkaren hade rätt, att kommande natt nog blir ännu bättre :-) Man kan ju alltid hoppas. Hostar gör han ju fortfarande, så frisk är han tyvärr inte än, men i natt upplevde jag det INTE som att han hade ont. Blir till att äta laktosfritt till Lillkillen är frisk. :-)