Lucia-tåg

Kl 15 satt vi inne på dagis. Lamporna var släckta och några stearinljus tända. Felix var nyväckt och på gott humör. Luciatåget skulle först in på avdelning bredvid och lussa, så runt tio över tre kom "tåget" in till Ellas avdelning. De var så söta. Ella såg besvärad ut. Såg att hon tittade efter oss, tog ett tag innan hon såg oss. Men när hon väl såg oss sken hon upp. En liten parantes bara, Ella har övat lucia-sånger för fullt här hemma. Men där på dagis, i luciatåget, sjöng hon inte alls. Hon stod bara där och tittade. När lucia-tåget väl var slut var det en av pojkarna som började gråta och sprang fram till sin mamma. Ella började ropa på mig, men jag satt med Felix i knät, samt att det satt människor framför oss. Tog inte lång tid så blev det bara för mycket för Ella med alla människor och att jag inte kom till henne, så då började hon gråta och ropa på mig. Gav Felix till Tomas och försökte komma fram till Ella så fort som möjligt. Väl framme hos henne kramade jag om henne. Men hon fortsatte gråta, stackars barn. Gick med henne till toan så hon fick kissa och komma ifrån ett tag. Tog inte så lång stund så lugnade hon sig. Tittade på mig och sa " jag såg inte Bobo mamma?!" Lina var med med Alma, så då tyckte väl Ella att Bobo skulle vara med. När hon lugnat ner sig ville hon gå och fika med de andra.

Tyckte så synd om henne när hon blev så ledsen och funderade lite... För vems skull har man luciatåg med 3-åringar och mindre barn? För att barnen tycker att det är jätte roligt, eller för att vi vuxna tycker att det är gulligt och tillhör traditionen?!?
Så farligt var det nog inte trots allt, när vi var hemma så ville hon gärna ha lucia- linnet på sig. Nu sover hon gott i sin säng. Hopps vi får en bra natt, och att båda barnen sover bra. God natt på er