Inlägg av barnens far....

Jag tänkte bara göra ett inlägg över hur man som familjefar upplevde den natt som var. Först och främst vill jag varna känsliga läsare som inte känner mig eller läst saker jag skrivit. Jag har inga direkta skrupler men är du en far eller mor så är du nog redan härdad och van. Somnade tillslut igår för att sedan vakna upp mitt i djupsömnen av en gråtande dotter som står vid sidan av min frus sida av sängen. Det är den vidriga stanken av avföring som tränger sig in i mina näsborrar som besvärar mig mest. Man vaknar till liv och försöker tänka igenom över vad som hänt. De senaste två dagarna har vi låtit henne sova utan blöja och i två nätters tid har det blivit en high five på morgonkvisten när sängen hennes varit torr. I natt tog den glädjen slut. När jag reser mig ser jag bajs på vägg, på golv, på kläder, på snutten, på hennes tyghund och framför allt på dottern. Frugan tar med sig dottern och spolar av henne i duschen. Jag såg en dokumentär över hur sjukdomar sprids från mun/näsa när man är förkyld. Man nyser och smittan förflyttas från person till person. Lite samma sak när man flyttar nerbajsade saker till badrummet för att samla allt på samma plats. Man tappar något kletigt klädesplagg på golvet och kvar på golvet ligger en bajsklutt som man sedan kliver i och i samma sekund som man försöker undvika trampa runt med skit under foten råkar man även stöta i väggen med nedskitna kläder. Uppgiven är något man som far har känt några gånger: Uppgiven även synonym för resignerad, modfälld, förtvivlad, utmattad, kraftlös etc. Exempel: Dotter sjuk och sitter i soffan, sonen glad i hågen och leker på golvet. Pappan trött efter en lång och nästintill sömnlös natt. Mamman är på jobbet. Dottern säger att hon vill kräkas och snabb som en superhjälte tar pappan tag i dottern och försöker hinna till toaletten innan skadan blir skedd. Kaskadspya i hallen likt floder av vältuggad mat. Spya överallt och man står mitt i en pöl av kroppstempererad vätska. Till synes ser man ut som man är uppkommen från ett gyttjeträsk. Sonen ser sin chans att få plaska i pölen med sina händer och kommer krypande med ett stort leende på sina läppar. Uppgiven = resignerad, modfälld, förtvivlad, utmattad, kraftlös etc. Lite samma känsla natten som var. Efter mycket fix och trix med byte av sängkläder, kläder, bajstorkning och helkroppsanering så somnar vi om. Påväg till jobbet med tåget 06:05 så känner jag igen stanken från inatt. Jag duschade i morse men kanske hade jag missat någon fläck? Försöker lokalisera källan men utan framgång….det kanske inte ens är ifrån mig. På jobbet när kollegan och jag står och pratar ser jag en liten strimma av ljusbrun färg på min luvtröja. Ett tio cm långt och 2 cm brett spår av okänd sort. Luktar och konstaterar snabbt, skit. Jag ryggar tillbaka och råkar se baksidan av min väst jag brukar bära över min luvtröja. Jag har ganska stora händer och kan nästan gömma ett Jona Gold äpple i min hand. Tänk att jag tar en lika stor näve fast med ren skit och smashar den mot en vägg…..ja en sån stor fläck av samma färg satt på baksidan av min väst. Det förklarade lukten på tåget, det förklarade varför en person bytte plats i vagnen, det förklarade varför jag kände mig iakttagen på väg till jobbet. Jag minns vid ett tillfälle på tåget då en man med skinnjacka och svart basker klev in på tåget och en kraftig, bitande stank av skit fyllde hela tågvagnen. Folk flyttade sig långt ifrån den här mannen, men jag försökte tappert stå emot men det blev för mycket även för mig. Spyan låg och skavde i halsgropen på mig och jag valde att flytta mig till andra sidan vagnen. Man var helt säker, den personen hade bajsat ner sig fullständigt. Vi kanske dömer ut folk alldeles för fort? Precis som jag, kanske han haft en skitnatt i alla bemärkelse. Han satt där oförstående och visste inte om att hans barn smetat skit på hans kläder.