I går när vi vaknade så sken solen... De ni, de är inte helt vanligt denna sommar. VI bestämde oss då för att ta en liten tripp ner till Nälsta badet. Jag hade klipptid kl 11.45 och skulle sedan jobba kväll. Men en timme skulle vi iallafall hinna vara på badet. Ella satte sig i trappen i poolen och där satt hon till hos skakade läpp och sa;
-Mamma jag fryser, jag vill gå upp.
Hade då flera gånger försökt locka ner henne i poolen, men icke. Felix däremot hade inget emot att vara i vattnet, är ca 1 meter djupt där vi stod så han bottnade inte. Men han var fullt nöjd i famnen hos mig eller Tomas.
När Ella klagade på att hon frös gick hon och jag upp till omklädningsrummen och duschade. De gjorde hon däremot länge och gärna. När vi kom ut från omklädningsrummet stod Tomas och Felix och väntade på oss. Då hade de börjat regna. Skyndade oss hem Ca 15 min senare var de dax för mig att ge mig iväg till centrum för att klippa mig. Klippte inte så mycke, utan toppade bara. Ska pröva att vara långhårig ett tag nu. Klippningen gick därför mycket snabbare än vad jag hade räknat med. SÅ jag gick in på ett cafee och köpte mig en the, tänkte få en lugn 1/2 timme med en kopp the och min bok...
De jag kommer att skriva nu är inget jag är stolt över. Snarare tvärtom. Efter vår flygresa ner till Spanien skrev jag ett argt inlägg och sura människor som gav oss sura blickar för att Felix skrek, precis som att vi skulle kunna göra något åt det? Hur som helst. Jag är nog inte ett dugg annorlunda mot dessa människor...
Hade precis satt mig ner vid ett bord med en stor kopp the och min bok. Såg framemot en lugn och skön 1/2 timme, utan att barnen hela tiden ska ha min uppmärksamhet, dra i mina byxben, bråka med varandra med mera. Nu tror ni helt säkert att jag satt och störde mig på någon barnfamilj, men nej så var inte fallet. Nu var det ingen barnfamilj där, och även om de hade vart det så hade jag nog inte stört mig på det alls.
Jag har precis slagit upp min bok, hunnit läsa ungefär en 1/2 sida när de kommer en gammal farbror gående med sin rullator. Han slår sig ner vid bordet precis bredvid mitt. Jag tror att den här mannen har haft en stroke eller något, han kom med en yngre mörk man ( skriver de bara för att klarlägga att de med all säkerhet inte var mannens son) som jag gissar var antingen personlig assisten ( vilket jag tror att denna man helt klart var i behov av) eller också var det hemtjänst. Men jag har svårt att tro att hemtjänsten har tid att gå ut och ta en fika med sina "brukare"? Den yngre mannen hade bara ett glas vatten medan den gamla farbroderna fick en kopp kaffe och en stor tårtbit. Då började det... Han surpplade sitt kaffe, han smaskade på tårtbiten som ett riktigt lite barn. Däremellan tror jag att han somnade till, för de kom som höga snark ljud från farbrorn. Jag kunde inte låta bli att kasta några blickar åt de hållet, och farbrorn åt tårtbiten ungefär som Felix skull ha gjort. Farbrorn åt förvisso inte med händerna, men de var nog ända skillnaden, snabbt åt han också, tog nog bara någon minut så var tårtbiten uppäten. Jag hade så svårt att koncentrera mig på min bok, för jag satt och störde mig på ljuden från farbrorn. Men ännu mer än jag störde mig på ljuden så störde jag mig på min egen reaktion. Den här farbror kommer säkert inte utanför sin lägenhet särskilt ofta, och nu äntligen med hjälp av en snäll assistens så fick han istället för att äta sin tårtbit hemma i sitt kök, komma ut på ett cafee och äta sin tårta. Vad har jag för rätt att sitta och irriterar mig på detta? Är inte säker på att assistenen såg min blickar ( såg i-och-för-sig att de var andra än jag som tittade mot den här farbrorn). Men om han gjorde det kan jag mycket väl tänka mig, och förstå att han kände mot mig ungefär som jag kände gentemot de tjurig människorna på planet. Jag har väl inte större rätt att sitta på detta cafee än denna farbror? Jag tror inte jag hade stört mig på de om jag hade haft med mig barnen eller så, eller om jag haft sällskap av en kompis. Nu var det ju lugn och ro jag ville ha, med min bok, och då satt jag och retade mig på den här farbrorn. jag hoppas att farbrorn njöt lika mycket av sin tårtbit som de såg ut som han gjorde, och att detta inte var sista gången han kom ut och fick äta sin tårtbit på ett cafee...
Döm mig inte för hårt, vi har alla våra brister.
Nu ska jag ta och laga lite mat. Kommer över en kompis på lunch med sina nyfödda dotter ( född i slutet av maj i år) Ha en bra dag :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar