Frisören.

Jag var lovad sovmorgon i morse. Felix vaknade vid halv sju. Tomas gick då upp och gav honom välling, la honom sedan i sängen, men han inte mer än ut ur rummet, så började han skrika. Jag sa till Tomas att han kunde ta in Felix till oss, men om han inte var nöjd med att ligga stil, så skulle han gå ut med honom. Men min goa man gick och la sig i soffan med Felix istället. Där somnade de nog till, för enligt Tomas hade Felix legat stil bredvid honom i soffan till drygt halv åtta. SJälv sov jag itll strax efter åtta. Så skönt med sovmorgon. Tänk innan vi fick barn så räknades knappast kl 8 som sovmorgon :) Jag var iväg och tränade på fm, och efter det åt vi lunch. Efter lunchen var det dax för Felix att sova. Ella hade tid hos frisören kl 14. Ella och jag tog bussen upp till centrum. Vi var ute i god tid, så vi passade på att köpa ett par nya vantar och hårspännen till henne innan det var dags att hoppa på nästa buss på frisören. VI kom trots det lite tidigt till frisören så vi fick sitta och vänta lite innan det var Ellas tur. Väl i frisörstolen var hon jätte duktig. Blev riktigt imponerad av henne, om det hade vart jag som borstade ut hennes hår hade hon protesterat högljutt, de var nämligen några små tovar i hennes hår. När det väl var klippt fick hon välja om hon villa ha någon spray färg i håret. Gissa vilken färg hon valde? För Ella var valet givet... ROSA. Jag blev riktigt nöjd med klippningen.

Efter frisören hade jag lite tankar på att gå på bio med Ella, påväg dit började Ella bli grinig;
-Det kliar mamma.
Första gången sa hon det ganska sakligt, men det dröjde inte många sekunder så blev hon riktigt gnällig.
-Det kliar jätte mycket.
Stannade på vägen och tog av henne överallen på överkroppen för att hon skulle komma åt att klia på benen där det kliade. Har precis fått på henne overallen och hunnit gå ca 3 steg, då böarjar hon igen...
- Det kliar fortfarande.... Bär mig mamma.
Nu är inte Ella jätte stor, tror hon väger drygt 16 kg, men det är ändå en del att bära, dessutom är hon stor nog att orka gå den biten själv. Men till slut gav jag upp, orkade inte höra på hennes tjat, och dessutom ville jag inte ta av henne overallen igen. Väl på bion visade det sig att det inte gick någon film, så då bestämde jag att vi skulle gå och fika istället. Hinner bara sätta ner henne så börjar hon gnälla över att det kliar igen. Väl inne på cafe`t sätter hon sig ner på golvet och gråter...
-Det kliar....
Jag ställer ner våra saker vid ett bord,
- Kom och sätt dig Ella, säger jag.
Men icke, hon sitter på golvet och skriker, inget illvrål, mer åt det gnälliga gråtande hållet. Men nog så frustrerande. Kände hur irritationen började växa hos mig. Här hade jag köpt fika och hoppats på en trevlig stund med min dotter och så sätter hon sig på golvet och total vägrar. Min spontana känsla var att jag skulle resa på mig, strunta i fikan och skälla ut henne och sedan gå därifrån. Men det hade inte gjort situationen mindre pinsam. Istället sätter jag mig ner på huk bredvid mig, vill verkligen inte sänka mig till en 4-årings nivå. Så lugnt och stilla frågar jag henne om det fortfarande kliar? Tar av henne strumpbyxorna som hon har under kjolen, vilket gör att hon lugnar ner sig. Säkert hade hon hårstrån under byxorna, och visst sånt kan ju klia. Men just de där gnället gör mig så irriterad. Var ändå riktigt nöjd med min egen reaktion. Så trots allt fick vi en trevlig fika. När det är dax att gå därifrån sätter jag på henne strumpbyxorna igen. Först säger hon ingenting. Men när hon fått på sig overallen börjar hon igen...
-Det kliar.
Återigen känner jag min irritation komma krypande. Men av med overallen och strumpbyxorna, och på med overallen.
-Det kliar här också, gnäller hon och börjar klia i tröjlinningen.
Vad göra, hon kan ju inte gå utan tröja, även fast hon hade overall.
-Bär mig mamma.
Vad göra, å ena sidan, villa jag inte alls bära henne, hon är som sagt 4 år, och kan gott och väl gå själv, men då skulle jag få släppa ut en skrikandes tjej. Så jag lyfte upp henne. Skämdes ordentligt när jag bar ut henne. Å andra sidan hade jag skämts ännu mer om jag fått släppa ut henne, och dessutom ville jag vid de här laget bara hem. Bar henne till bussen, och sedan tror jag nästan att hon glömt bort klådan. Får på bussen protesterade hon ingenting, och inte heller när vi gick av bussen, och gick till parken utanför oss där Felix var ute och lekte i parken med Tomas. Så Ella och jag stannade också ute ett tag.
Nu är vi hemma sedan ett tag tillbaka. Har påbörjat middagen, och resten av dagen blir en lugn hemma em/kväll.