Gravid...

Nej inte jag. Sorgligt nog är det nog så att jag aldrig mer kommer att vara gravid. Konstigt detta för jag tycker egentligen inte att det är så roligt att vara gravid, jag tycker inte heller att den 1:à tiden med bebis är jätte rolig. Trots detta så sticker det till lite i mig av avundsjuka när jag får höra om vänner som är gravida. Men jag vet inte varför, vill jag ens ha tre barn? Jag vet inte, men jag vet att Tomas inte vill ha fler barn. Jag skulle kanske kunna tänka mig en sladdis. En liten bebis när Ella är runt 7-8 år och Felix är 4-5 år. Egentligen handlar det nog mest om att jag inte vill stänga dörren helt. Om jag säger att jag inte vill ha flera barn så innebär ju det att allt detta är sista gången. Att aldrig mer få ligga och titta på min sovande bebis och fullkomligt svämma över av kärlek. Att detta är sista gången jag får amma mm. Kan inte riktigt förlika mig med den tanken, då är det bättre att säga att kanske en trea, men inte nu. Träffade idag en kompis som avslöjade att hon väntar deras tredje barn. De har en 4-åring och en 1 1/2 åring, även fast jag egentligen inte alls skulle vilja ha så tätt mellan barnen så känner jag ändå lite avundsjuka. Inte avundsjuka i en negativ bemärkelse utan snarare " åh vad mysigt " Träffade en fd arbetskamrat i parken idag. Han och hans tjej hade precis fått sitt tredje barn, och även de med samma ålders skillnad som min kompis. Så det går ju :) Har även några vänner som väntar sina 1:à barn. 2 par ska ha i nov och 1 par i mars. De har allt detta mysiga framför sig :) Samtidigt... Skulle jag bli gravid nu skulle jag få panik... Jag vill ju inte ha tre barn, iallafall inte nu...