Madicken

Precis när jag skrivit färdigt det förra inlägget kom Ella gråtandes:
- Mamma, jag har en pärla i näsan, gråter hon...
Åh jippi. Varför ska man peta in en pärla i näsan?!?
- Försök snyta ut den, säger jag.
Hon fräser några gånger och fortsätter sedan gråta
- Den sitter fast mamma, det går inte...
Felix sov, jag var absolut inte sugen på att väcka honom för att sätta mig i bilen påväg till närakuten... Om man nu plockar ut pärlor ur näsor på små barn där. Kanske hade vart tvungen att åka till akuten och sitta i väntrummet flera timmar. Tror nämligen inte att en liten flicka med en pärla i näsan har högst prioritet... Jag försöker titta in i näsan på henne för att se om jag ser pärlan, men ser ingenting, bara mörkt... De har inte jättestora näs hål de små 4-åringarna. Chansar, även fast risken fanns att jag skulle petat in den längre, med min lillfinger in i näsan på henne, och känner pärlan. Den satt faktiskt inte jätte lång in. Tur att jag inte har min pappas prinskorv fingrar, för då hade jag aldrig fått in lill-fingret i näsborren på henne. Mina naglar har även börjat få lite längd nu, så med lill-fingret lyckats jag pilla ut den lilla pärlan.
- Varför gjorde du så? frågade jag henne nyfiket.
- Jag vet inte, svara hon först men fortsätter sedan:
- I Madicken gjorde de så, eller Elisabeth gjorde så.
- Vad hände då? frågade jag
- De fick åka till tandläkaren, eller nej, de åkte till sjukhuset.
- Vill du åka till sjukhuset?
- Nej, skrattar hon.
Slutet gott allting gott, men jag hoppas hon inte blir sugen på att stoppa in en pärla i näsan igen, för nästa gång kanske jag inte är hemma, och även om jag är hemma så är det inte säkert att jag lyckas pilla ut den...