söndag 24 maj 2015

Ett dramatiskt adjö

I går åkte vi över till mina föräldrar hela familjen. Felix skulle sova över där själv för först gången. Han har sovit över där flera gånger tillsammans med Ella, men aldrig själv. Anledning till att han skulle sova över är själv var att jag lovat att skjutsa Ella och Tomas till Arlanda tidigt på söndag morgon. Hursom, Felix somnade i bilen på väg till mina föräldrar, och vi lyckades inte väcka honom, så jag la honom på madrassen i mormor och morfars rum där han skulle sova för natten. Vi andra grillade. Tomas, Ella och jag åkte hem strax efter kl 20. Ella hade lite resfeber så hon hade lite svårt att komma till ro, men till slut somnade hon. Men jag tror nog att Tomas somnade i soffan före Ella. Jag tittade på Eurovision songcontest. Sverige vann med låten Heroes som Måns Zelmerlöv framförde. Roligt att Sverige vann :) Men det var slut först strax före kl 1. Jag hade lite svårt att somna, tror att jag somnade vid halv två. Vid kl 5 blir jag väckt av Ella.
-Nu ska vi åka mamma.
Vi var framme vid Arlanda strax efter halv sex. Incheckade var de redan, men de skulle hämta ut boarding-kortet och lämna in bagaget. Jag hade sagt till Ella att jag kommer att sakna henne, det har vi pratade om rätt länge, hon har alltid svarat:
- Men det är ingen fara mamma, vi kan prata via datorn.
När det ska genom säkerhetskontrollen får jag kramar vi om varann alla tre. Ella vände om och kom och gav mig en kram till. Jag stod sedan kvar för att kunna vinka till dem. Blir tillsagd av en från personalen att jag står i vägen (vilket jag inte tycker att jag gjorde med skitsamma. Jag svarade iallafall att min dotter inte såg mig om  jag stod längre.
-Hon har redan gått in iallafall, svarar den manliga personalen otrevligt.
Jag blev irriterad över hans dåliga bemötande, men vände iallafall och gick därifrån. Kände en tår rinna på kinden. 12 dagar från ,min lilla bångstyriga dotter är ganska länge. Väl framme vid bilen sätter jag mig ett tag i bilen för att torka tårarna innan jag ska starta bilen. Men jag hinner inte starta bilen innan jag ser i ögonvrån hur någon rusar fram mot bildörren på passagerar-sidan. Nu blir jag rånad också hinner jag tänka innan jag ser att det är Tomas. Nästa tanke som hinner fara genom huvudet innan han rycker upp dörren är att han har glömt något.
- Ella sprang iväg från mig, och nu vet jag inte var hon är, skriker Tomas
Jag känner hur jag blir alldeles kall i hela kroppen. Var är vår dotter? Någonstans på Arlanda... men var? Till saken hör att jag i går såg ett klipp på facebook eller om det var aftonbladet. Man ville testa om barn gör som vi vuxna säger och INTE följer med främmande människor. En man med en hundvalp gick först fram till mamman som satt på parkbänk vi en parklek och frågade om hon brukade säga åt sitt barn att denne inte fick följa med främlingar vilket samtliga mammor hade gjort. Han gick sedan fram till barnet började prata med barnet visade hundvalpen och sa att han hade flera hundvalpar hemma, och frågade barnet om denne ville följa med och titta på de andra hundvalparna. Samtliga barn följde med mannen. Skrämmande. Detta kom upp i mitt huvud när jag nu plötsligt inte hade någon aning om var Ella var. Tomas och jag springer tillbaka mot säkerhetskontrollen. Jag konfronterar den otrevliga mannen i personalen. Jag var rätt skärrad så jag gick nog på rätt hårt.
- Du sa åt mig att gå härifrån. Min dotter som ville ge mig en kram till blev ledsen när hon i såg mig och nu har hon sprungit bort.
Jag var tydlig med att jag just då tyckte att det helt och fullt var hans fel att Ella var borta. Lite orättvist kanske. Men just då var jag skärrad, och riktigt rädd. Katastrof tankar om att någon lurar med henne därifrån, eller ännu värre att någon får med henne ombord på något annat plan. Kanske inte så sannolikt, men katastroftankar är sällan så sannolika. Den otrevliga mannen svara ( mycket trevligare nu) med en förtrolig klapp på min axel
- Hon är här i närheten ska du se. Vi har koll här så hon lär inte ha sprungit förbi här. Mer troligt att hon är där inne någonstans.
Vet inte om jag kände mig lugnare av det. Medan vi står där och diskuterar var vi ska leta efter Ella kommer det fram en man som frågor om vi letar efter en flicka
-Ja, svarar Tomas och jag i mun på varandra
- Hur gammal är hon
-6, svarar jag
Samtidigt som Tomas svarar 7
-Det är en flicka i den åldern borta vid informationsdisken.
Tror aldrig jag har sprungit så fort. Jag vet inte exakt var informationsdisken är, men jag vet på ett ungefär. När jag nästan är framme ser jag Ella i sin rosa jacka stå vid informationsdisken tillsammans med en kvinna. Jag rusar fram till henne och Ella springer mot mig. Jag sätter mig på knä och tar henne i famnen
-Jag ville ge dig en kram, men jag hittade inte dig någonstans
- Vad du skrämde oss Ella, du får aldrig, aldrig aldrig springa bort så där från oss älskade unge.
Jag följer sedan med dem tillbaka till säkerhetskontrollen. Ella är då fortfarande lite ledsen.
- Jag vill inte åka utan dig mamma. Du får åka och hämta Felix så åker vi alla 4.
-Det går inte älskling. Felix och jag har inga biljetter, nu är det du och pappa som ska åka
-Jag vill inte åka.
-Men du har ju pratat om detta jätte länge...
-Men nu har jag ångrat mig. Jag vill inte åka. Jag vill vara med dig och Felix.
VI försökte truga och locka, men just då ville hon ingenting förutom att vara med mig. Tillslut lyfter Tomas upp henne och bär henne. Först skriker och gråter hon lite. Men lugnar snabbt ner sig. Denna gång står jag kvar tills jag inte ser dem längre. Återigen med en tår rullande ner för kinden. Tok unge vad du skrämde oss... Jag åkte sedan hem och la mig och sov några timmar innan jag hämtade Felix hos mina föräldrar. Vi åkte sedan över till en kompis till mig och åt lunch där, och sedan lite häng i parken. Det har vart riktigt härligt väder ute idag. Nu har vi precis pratat med Ella, Tomas, farmor och farfar via skype. Nu var det en helt annan Ella. På strålande humör berättade hon vad de gjort idag, och vad planerna är för i morgon.
Nu ska jag ta och lägga Felix så han orkar upp i morgon när det är dax för dagis.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar