Slut med napp.

I måndags morse vaknade jag med huvudvärk och ont i magen. Tänkte att det nog går över när jag kommer till jobbet. Men det gjorde det inte. Så efter en timme på jobbet åkte jag hem. La mig i sängen och sov sedan större delen av dagen. I dag mår jag bättre, så i morgon blir det jobbet...

I går var Felix hos tandläkare för första gången. Eftersom jag var sjuk och Tomas var ledig igår så var det Tomas som fick följa med till tandläkaren. Han fick beröm för tänderna, syntes att vi borstade morgon och kväll, och alltid efter vällingen. Men självklart fick vi höra att han måste sluta med napp. Syns på hans tänder att han suger på napp. Vid 3-års-kontrollen ska barnet kunna bita i hop. Det kunde inte Felix. Inte förvånad alls. Alla barn som suger på napp får hör detta av tandläkaren. Någongång måste han ju sluta, och det passar väl bra att göra det nu efter tandläkarbesöket. Vi har redan sedan tidigare dragit ner på napp-användade. Senaste tiden har han bara haft nappen när han ska sova. Tomas har vart mycket duktigare än mig på att stå emot Felix gnäll om nappen. Men han är å andra sidan nästan aldrig själv med barnen heller, och måste stå och laga mat med en 2,5 snart 3-åring som står och drar i byxbenet och skriker efter nappen. Eller försöka klä på två barn som skriker och bråkar samtidigt som klockan tickar och jag har bråttom till dagis... (Lite bortförklaringar från min sida). När Tomas hämtat barnen från dagis i går frågade jag Felix vad tandläkaren sagt om nappen. Först såg han ut som ett frågetecken. Men sen svarade han;
- Ajabaja, sa tandläkaren. (Nej han sa inte tandläkaren helt rent, men svårt att skriva precis hur det lä ;))
Han frågade lite efter nappen, men det gick över ganska snabbt, och efter ett tag slängde han flera av napparna tillsammans med Tomas. Vi har några reservnappar kvar i skåpet, men de vet inte Felix om. största problemet började självklar när han skulle gå och lägga sig;
-Nappen, jag vill ha nappen....
-Nej Felix ingen napp, du vet vad tandläkaren sa...
-Naaaapppppen......
Höll på så ett tag, tills vi "hotade" med att ta kudden (hans snutte) om han inte slutade tjata om nappen. Då blev han tyst ett tag. Tog något längre tid än vanligt att lägga honom, och en del tjat om nappen. Men inget skrik och tillslut somnade han faktiskt och sov hela natten utan nappen. På morgonen frågade han efter nappen igen.
-Men du och pappa slängde ju napparna igår, sa jag
-Nej , jag vill ha nappen svarade Felix.
Höll på så ett tag. Men det var först när vi skulle till dagis som det började ordentligt....
-Jag vill ha min napp...
När han inte fick det...
-Jag vill inte gå till dagis, vill till mormor och morfar.
-Du får träffa mormor och morfar i helgen. Nu ska vi till dagis...
-Jag villlll INTE gå till dagis....
O.s.v. Var en arg Felix som jag lämnade på dagis. Satt med honom i knät ett bra tag. Men ingenting var bra.
-Felix ni ska gå till skogen, det blir väl kul
-Nähe... jag vill inte gå till skogen, vill vara med mamma.... Vill ha min NAPP!!!!!!!!!!!!
Efter att han suttit med honom i 5-10 minuter och ingenting hjälpte lyfte jag över en skrikandes Felix till en i personalen.
-Nu går jag Felix. Jag kommer och hämtar dig i eftermiddag.
-Mamma, jag vill ha min napp.....
Det skär i hjärtat, jag avskyr att lämna ett gråtande barn på dagis. Men nu var han mest arg över att han inte fick nappen. Gick ut för att säga hejdå till Ella som satt med sina kompisar ute i kapprummet.
-Hejdå gumman, får jag en puss innan jag går, försöker jag. Brukar hon inte var snål med vid lämning...
-Nej, mamma, sluta, säger Ella som att jag var världens pinsammaste...
Har förstått att detta skulle komma. Men trodde det skulle komma först när hon började skolan. Jaja, livet som småbarns mamma... Den ena hatar (jag vet att jag överdriver, klart att han inte hatar mig, men han var inte alls glad på mig) en för att man tar nappen och den lite äldre tycker att man är pinsam. Livet leker just nu.....

http://mittnyalivsommamma.blogspot.se/2011/06/jobbiga-dagar.html

Då för snart 3 år sedan var jag väldigt glad för att min kära mamma lyckats få vår som att äntligen acceptera nappen. Idag är jag inte lika glad över det ;) Skämt å sido, nappen har hjälpt oss många gånger, men nu får det vara slut på det... Han börjar faktiskt bli stor nu vår lille kille... Nappar är för bebisar....