Avslutade veckan på jobbet med två riktigt tuffa och intensiva dagar. I fredags kom jag från jobbet först strax före kl 17. Slutar egentligen kl 16. Kändes sådär att hämta barnen så sent. Det var bara Ella och Felix och två barn till kvar på dagis när jag kom. Att jag dessutom lämnar de bland de första gör inte saken bättre. Ännu sämre blev hela situationen av att Felix är jätte ledsen när jag kommer. Personalen vet inte riktigt vad det är. Han har inte ramlat. Men;
- Han har vart ledsen sedan Eva gick...
Eva är en av pedagogerna på Felix avdelningen. En av de han pratar mest om här hemma, så jag tror nog att hän känner sig väldigt trygg med henne, de pedagoger som var kvar när jag kom är ingen av de som jobbar på Ellas eller Felix avdelning. Plus;
- Han har inte sovit idag efter lunch....
Klar han är trött, han vaknade vid 5-tiden i fredags. Han lugnar sig inte ens när jag tar över honom från personalen. Han fortsätter att skrika. Inte hysteriskt, men ändå, han är absolut inte nöjd. Väl hemma och av med ytterkläderna känner jag att det luktar bajs. Byter blöjan och ser då att han är ganska röd i rumpan. Förstår att de inte kände att det luktade bajs, för det kände inte jag heller med alla ytterkläder på... Men om ett barn är lesset och man inte vet var det är, är inte då en av det första sakerna man gör att kolla om det är något i blöjan? Men det var väl för komplicerat med tanke på att han hade alla ytterkläder på sig?! Inser själv att jag låter liter bitter när jag skriver detta. Jag, eller vi är jätte nöjda med barnens dagis. Men jag tycker iallafall inte att det är ok att han ska behöva gå med en blöja full med bajs. Och det måste han ju ha gjort ett tag med tanke på hur röd han var.... Men tack vare den helt underbara salvan Inotyol (hur skulle små barn-rumpor klara sig utan denna underbara salva?) så hade det röda lagt sig ordentligt till nästa blöjbyte.
Natten till lördag låg jag och frös hela natten. Vaknade med huvudvärk och frossa. Tog en temp som visade 39 grader. Var så trött, och frös fortfarande så tanke på att lämna sängen var inte lockande. Men upp måste jag, barnen var pigga och hungriga, och Tomas var på jobbet. Gjorde ordning en snabb frukost till barnen, och flyttade mig själv med täcke till soffan. Mitt tålamod var på botten, och huvudet värkte. Barnen pigga och stojiga var mer än jag orkade med. Ringde Tomas och sa att han måste komma hem. Blev arg på barnen flera gånger, inte utan orsak i-och-för-sig men hade jag inte haft feber och huvudvärk så hade jag kunnat ta detta på ett annat sätt, och f.f.a vi hade inte behövt vara inne hela dagen. Runt halv ett kom Tomas hem och tog över. Felix somnade efter lunch och sov till strax före halv så då lugnade det ner sig något. Men var iallafall välbehövligt att Tomas kom hem och tog hand om barnen så jag fick vila. Idag mår jag bättre. Ingen feber idag. Men fortfarande lite huvudvärk, och trött i kroppen. Tur att Tomas har fripass idag, så han kan ta hand om barnen ohc jag får vila upp mig ordentligt. Hoppas det var allt för denna sjukdom, för i morgon har jag en obligatorisk träff i utbildningen som jag går just nu. Om man inte kan komma för man ta igen det i höst. Skulle vara skönt att bli klar med denna utbildning nu. Vi har en träff till efter den här, den 10 juni, och sedan är den klar. Då har jag på papper att jag får utföra MI-samtal.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar