"Jag trodde han skulle dö"

Idag fick jag ett samtal från dagis. Blir alltid lite orolig när jag får samtal från dagis. De ringer ju knappast för att berätta hur bra allting går. Antingen är någon av barnen sjuka, eller också har det hänt något...
- Hej de är Eva på Felix avdelning. Felix ramlade med cykeln på gården nyss. Nu är det lugnt. Men han blödde en del näsblod, och han slog i munnen också så han får nog en fläskläpp. Men det är lugnt nu.
- Behöver han sy? var min första fråga.
- Nej då, han har slutat blöda nu, och allting är lugnt nu. Men Ella blev nu lite skärrad också. Ville bara att du ska veta så du inte blir chockad när du ser honom när du kommer och hämtar.
Var förberedd på det värsta när jag hämtar dem. Men så farligt såg det inte ut. Han har skrubbsår på näsan och en liten fläskläpp. När vi gick ut från dagis ville Ella visa mig var Felix hade ramlat.
- Blev du ledsen när han ramlade? frågade jag
- Mm, jag trodde han skulle dö, svara hon...
Han hade tydligen blött ganska mycket näsblod. Så jag förstår om hon tyckte att det var obehagligt...

Nästa lördag är Felix bjuden på sitt första kalas. Är en av de barnen som Felix leker mest med. Han fyller 3 år nu i mars. Samt att de ska flytta i slutet av mars, så det blir en kombinerat födelsedagskalas och flytt kalas. Tråkigt att de ska flytta, Felix leker verkligen jätte bra med den pojken. Men sånt är livet...