Sjuk

Avslutade veckan på jobbet med två riktigt tuffa och intensiva dagar. I fredags kom jag från jobbet först strax före kl 17. Slutar egentligen kl 16. Kändes sådär att hämta barnen så sent. Det var bara Ella och Felix och två barn till kvar på dagis när jag kom. Att jag dessutom lämnar de bland de första gör inte saken bättre. Ännu sämre blev hela situationen av att Felix är jätte ledsen när jag kommer. Personalen vet inte riktigt vad det är. Han har inte ramlat. Men;
- Han har vart ledsen sedan Eva gick...
Eva är en av pedagogerna på Felix avdelningen. En av de han pratar mest om här hemma, så jag tror nog att hän känner sig väldigt trygg med henne, de pedagoger som var kvar när jag kom är ingen av de som jobbar på Ellas eller Felix avdelning. Plus;
- Han har inte sovit idag efter lunch....
Klar han är trött, han vaknade vid 5-tiden i fredags. Han lugnar sig inte ens när jag tar över honom från personalen. Han fortsätter att skrika. Inte hysteriskt, men ändå, han är absolut inte nöjd. Väl hemma och av med ytterkläderna känner jag att det luktar bajs. Byter blöjan och ser då att han är ganska röd i rumpan. Förstår att de inte kände att det luktade bajs, för det kände inte jag heller med alla ytterkläder på... Men om ett barn är lesset och man inte vet var det är, är inte då en av det första sakerna man gör att kolla om det är något i blöjan? Men det var väl för komplicerat med tanke på att han hade alla ytterkläder på sig?! Inser själv att jag låter liter bitter när jag skriver detta. Jag, eller vi är jätte nöjda med barnens dagis. Men jag tycker iallafall inte att det är ok att han ska behöva gå med en blöja full med bajs. Och det måste han ju ha gjort ett tag med tanke på hur röd han var.... Men tack vare den helt underbara salvan Inotyol (hur skulle små barn-rumpor klara sig utan denna underbara salva?) så hade det röda lagt sig ordentligt till nästa blöjbyte.

Natten till lördag låg jag och frös hela natten. Vaknade med huvudvärk och frossa. Tog en temp som visade 39 grader. Var så trött, och frös fortfarande så tanke på att lämna sängen var inte lockande. Men upp måste jag, barnen var pigga och hungriga, och Tomas var på jobbet. Gjorde ordning en snabb frukost till barnen, och flyttade mig själv med täcke till soffan. Mitt tålamod var på botten, och huvudet värkte. Barnen pigga och stojiga var mer än jag orkade med. Ringde Tomas och sa att han måste komma hem. Blev arg på barnen flera gånger, inte utan orsak i-och-för-sig men hade jag inte haft feber och huvudvärk så hade jag kunnat ta detta på ett annat sätt, och f.f.a vi hade inte behövt vara inne hela dagen. Runt halv ett kom Tomas hem och tog över. Felix somnade efter lunch och sov till strax före halv så då lugnade det ner sig något. Men var iallafall välbehövligt att Tomas kom hem och tog hand om barnen så jag fick vila. Idag mår jag bättre. Ingen feber idag. Men fortfarande lite huvudvärk, och trött i kroppen. Tur att Tomas har fripass idag, så han kan ta hand om barnen ohc jag får vila upp mig ordentligt. Hoppas det var allt för denna sjukdom, för i morgon har jag en obligatorisk träff i utbildningen som jag går just nu. Om man inte kan komma för man ta igen det i höst. Skulle vara skönt att bli klar med denna utbildning nu. Vi har en träff till efter den här, den 10 juni, och sedan är den klar. Då har jag på papper att jag får utföra MI-samtal.

Det snöar...

I helgen var det solsken och närmare 10 grader varmt ute... Vårkänslorna spirade... Idag ligger snön som ett vitt täcke på marken, samtidigt som ännu mera snö faller från himlen. Vår känslorna är som bortblåsta. Suck, så trött på vintern nu. Vill ha vår, sol och värme.

Igår hade jag ett intressant samtal med mina barn. Mest var det Ella som pratade, Felix stack in några ord imellanåt. Ex på vad som kom upp;

- Mamma är farmor gammal?
- Vad tycker du?
- Jag vet inte, eller jo det är hon nog...

- Mamma jag tycker att pappa ska plantera ett frö i din mage så vi får en bebis.
- Vill du verkligen ha en bebis Ella, det kommer att ta jätte mycket av mamma och pappas tid.
- Jag vill iallafall ha en bebis, de är så söta....

-Kommer vi att dö mamma?
-Ja någon gång dör alla. Men förhoppningsvis dröjer det jätte länge innan vi dör
- Kommer du att dö när jag växer mamma?
- Hur menar du? Någongång kommer jag att dö. Men förhoppningsvis inte förens du är stor, och jag är gammal.

Mycket tankar som far runt i hennes huvudet just nu.

Över förväntan....

Det har gått över förväntan för Felix att sluta med napp. Onsdagen var första dagen på dagis utan napp. Lämningen skrev jag om sist. När jag kom för att hämta barnen på em fick jag veta att felix inte hade sovit efter lunch. Vilket i-och-för-sig inte är någon katastrof. Men när han har haft nappen har han somnat utan problem på dagis. Inte heller i går somnade han efter lunch. Detta har istället gjort att det har gått väldigt lätt att få honom att somna på kvällarna. Han har somnat nästa på en gång när han lagt huvudet på kudden, utan något tjat om nappen. Idag hade de lyckats få honom att somna efter lunch, får se om det försvårar läggning i kväll....

Tomas och jag hade tänkt gå på bio i kväll. Mamma och pappa skulle då ha passat barnen. Men vi planerade om. I morgon blir det bio istället. Har lite tider att passa i morgon. Ellas dans 11.25, och kalas för Felix hos en dagis-kompis kl 13-15. Efter kalaset åker vi över till mina föräldrar med barnen. Bion börjar 19.15, planen är att vi ska hinna hem i mellan och äta något. Vi ska se 12 years a slave. Ska bli mysigt att göra något bara jag och Tomas. Men för att vara helt ärlig, så är det nog sovmorgonen på söndag morgon som lockar allra mest. Tänk att få sova ut, inte bli väckt av en väckar-klocka, eller en fot i ansiktet eller dyl. Utan att få vakna av sig själv, och sedan kunna unna sig lyxen att ligga kvar i sängen ett tag :) Efter lunch åker vi över till mamma och pappa för att hämta barnen, och blir då bjudna på våfflor. Känns som att det kan bli en riktigt bra helg detta :)

Slut med napp.

I måndags morse vaknade jag med huvudvärk och ont i magen. Tänkte att det nog går över när jag kommer till jobbet. Men det gjorde det inte. Så efter en timme på jobbet åkte jag hem. La mig i sängen och sov sedan större delen av dagen. I dag mår jag bättre, så i morgon blir det jobbet...

I går var Felix hos tandläkare för första gången. Eftersom jag var sjuk och Tomas var ledig igår så var det Tomas som fick följa med till tandläkaren. Han fick beröm för tänderna, syntes att vi borstade morgon och kväll, och alltid efter vällingen. Men självklart fick vi höra att han måste sluta med napp. Syns på hans tänder att han suger på napp. Vid 3-års-kontrollen ska barnet kunna bita i hop. Det kunde inte Felix. Inte förvånad alls. Alla barn som suger på napp får hör detta av tandläkaren. Någongång måste han ju sluta, och det passar väl bra att göra det nu efter tandläkarbesöket. Vi har redan sedan tidigare dragit ner på napp-användade. Senaste tiden har han bara haft nappen när han ska sova. Tomas har vart mycket duktigare än mig på att stå emot Felix gnäll om nappen. Men han är å andra sidan nästan aldrig själv med barnen heller, och måste stå och laga mat med en 2,5 snart 3-åring som står och drar i byxbenet och skriker efter nappen. Eller försöka klä på två barn som skriker och bråkar samtidigt som klockan tickar och jag har bråttom till dagis... (Lite bortförklaringar från min sida). När Tomas hämtat barnen från dagis i går frågade jag Felix vad tandläkaren sagt om nappen. Först såg han ut som ett frågetecken. Men sen svarade han;
- Ajabaja, sa tandläkaren. (Nej han sa inte tandläkaren helt rent, men svårt att skriva precis hur det lä ;))
Han frågade lite efter nappen, men det gick över ganska snabbt, och efter ett tag slängde han flera av napparna tillsammans med Tomas. Vi har några reservnappar kvar i skåpet, men de vet inte Felix om. största problemet började självklar när han skulle gå och lägga sig;
-Nappen, jag vill ha nappen....
-Nej Felix ingen napp, du vet vad tandläkaren sa...
-Naaaapppppen......
Höll på så ett tag, tills vi "hotade" med att ta kudden (hans snutte) om han inte slutade tjata om nappen. Då blev han tyst ett tag. Tog något längre tid än vanligt att lägga honom, och en del tjat om nappen. Men inget skrik och tillslut somnade han faktiskt och sov hela natten utan nappen. På morgonen frågade han efter nappen igen.
-Men du och pappa slängde ju napparna igår, sa jag
-Nej , jag vill ha nappen svarade Felix.
Höll på så ett tag. Men det var först när vi skulle till dagis som det började ordentligt....
-Jag vill ha min napp...
När han inte fick det...
-Jag vill inte gå till dagis, vill till mormor och morfar.
-Du får träffa mormor och morfar i helgen. Nu ska vi till dagis...
-Jag villlll INTE gå till dagis....
O.s.v. Var en arg Felix som jag lämnade på dagis. Satt med honom i knät ett bra tag. Men ingenting var bra.
-Felix ni ska gå till skogen, det blir väl kul
-Nähe... jag vill inte gå till skogen, vill vara med mamma.... Vill ha min NAPP!!!!!!!!!!!!
Efter att han suttit med honom i 5-10 minuter och ingenting hjälpte lyfte jag över en skrikandes Felix till en i personalen.
-Nu går jag Felix. Jag kommer och hämtar dig i eftermiddag.
-Mamma, jag vill ha min napp.....
Det skär i hjärtat, jag avskyr att lämna ett gråtande barn på dagis. Men nu var han mest arg över att han inte fick nappen. Gick ut för att säga hejdå till Ella som satt med sina kompisar ute i kapprummet.
-Hejdå gumman, får jag en puss innan jag går, försöker jag. Brukar hon inte var snål med vid lämning...
-Nej, mamma, sluta, säger Ella som att jag var världens pinsammaste...
Har förstått att detta skulle komma. Men trodde det skulle komma först när hon började skolan. Jaja, livet som småbarns mamma... Den ena hatar (jag vet att jag överdriver, klart att han inte hatar mig, men han var inte alls glad på mig) en för att man tar nappen och den lite äldre tycker att man är pinsam. Livet leker just nu.....

http://mittnyalivsommamma.blogspot.se/2011/06/jobbiga-dagar.html

Då för snart 3 år sedan var jag väldigt glad för att min kära mamma lyckats få vår som att äntligen acceptera nappen. Idag är jag inte lika glad över det ;) Skämt å sido, nappen har hjälpt oss många gånger, men nu får det vara slut på det... Han börjar faktiskt bli stor nu vår lille kille... Nappar är för bebisar.... 

Akuten

Kände mig inte så orolig efter Felix olycka på dagis. Han verkade ju må som vanligt. I går på em var jag över hos en kompis som har barn som är jämngamla med Ella och Felix. Felix sov större delen av tiden vi var där i sin vagn. Jag berättade för henne om hans olycka på dagis. Att han slgit i näsan ordentligt i en bergsknall. Hur kan man utesluta att det är en näsfraktur? Efter att ha pratat om detta fram och tillbaka ringde jag till vårdguiden när vi åkte därifrån bara för att få ett lugnade besked av dem. Vi skulle till mina föräldrar på middag så jag ringde i bilen påväg dit. Fick prata med en trevlig sjuksköterska. Men istället för att lugna min oro blev det nästan värre när hon sa att hon tyckte att vi skulle åka in så att läkare fick titta på honom. Att det är viktigt f.f.a vid ansiktsskador att en läkare får titta. Jaha ja så det blev ingen middag hos mina föräldrar, inte för mig iallafall. Ella fick stanna med morfar, och min mamma följde med mig och Felix till Astrid Lindgrens barnakut. Väl där tyckte den sjuksköterskan att vi nog inte hade behövt åka in, men att det ändå är bra att någon öron-näsa hals specialist fick titta på honom. Men det finns bara på vuxen akuten. Så då fick vi gå dit istället. Eftersom Felix inte var ett dugg påverkad så fick vi inte så hög prioritet. Efter drygt två och en halv timme i väntrummet var det äntligen vår tur. Fick träffa en jätte trevlig öron-näsa-hals specialist. Hon frågade vad som hänt. Jag berättade om olyckan på dagis igår. Hon undrade då vad som fått mig att söka just idag. Jag sa som det var att jag pratat med en kompis om vad som kunde hända, och sedan ringt vårdguiden som rekommenderad oss att åka in. Hon klämde och kände på hans näsa, tittade in i näsa och kände med en toppsliknande pinne för att kontrollera att det inte var någon broskskada, vilken är det som man är mest orolig över. Om det är en broskskada kan det bli en infektion som om jag förstod henne rätt (och kommer i håg rätt från en föreläsning jag var på i höstas) så kan denna infektion i värsta fall vandra upp i hjärnan. Var detta jag var mest orolig över. Men som sagt allt såg bra ut, så efter drygt 2 1/2 timme i väntrummet och en undersökning som tog mellan 5-10 min fick vi äntligen åka hem. Åkte hem till mina föräldrar och lämnade mamma, och hämtade en sovande Ella. Den lördags kvällen blev inte riktigt som jag tänkt mig, men iallafall skönt att veta att allt såg bra ut :)

Ett positiv nyhet är att Tomas fr.o.m den 1.a april kommer att börja jobba måndag till fredag 8-17. Är inte säker på att Tomas är lika positiv till det som jag är. Men jag tycker iallafall att det känns jätte skönt att inte behöva vara ensamstående med två barn mån, tis, fre, lör, sön varannan vecka, och ons tors varannan vecka. Nu kommer vi att kunna äta middag tillsammans hela familjen, vi är lediga tillsammans varje helg, och alla röda dagar. Som jag har längtat efter att han ska få ett sådant schema. Vissa nackdelar finns det, som t.e.x att barnen får längre dagar på dagis, och att jag kommer att få sköta både hämtning och lämning varje dag. Men barnen trivs på dagis, och många gånger tycker de att jag kommer för tidigt när jag kommer strax före halv fem. Men nu kommer de iallafall att få träffa sin pappa varje dag, vilket de inte har gjort när han jobbar som han gör nu. Dessutom kommer vi att kunna hjälpas åt på morgonen. Tomas kommer att gå hemifrån samtidigt som vi går till dagis. Den här helgen och en helg till, sedan jobbar han måndag till fredag :)

Idag ska jag och barnen träffa en kompis till mig vid en 4h-gård här i närheten. VI äter lunch hemma innan vi åker och jag har nästan en liten förhoppning om att Felix ska somna i bilen på väg dit, och sedan sova ett tag i vagnen :)

"Jag trodde han skulle dö"

Idag fick jag ett samtal från dagis. Blir alltid lite orolig när jag får samtal från dagis. De ringer ju knappast för att berätta hur bra allting går. Antingen är någon av barnen sjuka, eller också har det hänt något...
- Hej de är Eva på Felix avdelning. Felix ramlade med cykeln på gården nyss. Nu är det lugnt. Men han blödde en del näsblod, och han slog i munnen också så han får nog en fläskläpp. Men det är lugnt nu.
- Behöver han sy? var min första fråga.
- Nej då, han har slutat blöda nu, och allting är lugnt nu. Men Ella blev nu lite skärrad också. Ville bara att du ska veta så du inte blir chockad när du ser honom när du kommer och hämtar.
Var förberedd på det värsta när jag hämtar dem. Men så farligt såg det inte ut. Han har skrubbsår på näsan och en liten fläskläpp. När vi gick ut från dagis ville Ella visa mig var Felix hade ramlat.
- Blev du ledsen när han ramlade? frågade jag
- Mm, jag trodde han skulle dö, svara hon...
Han hade tydligen blött ganska mycket näsblod. Så jag förstår om hon tyckte att det var obehagligt...

Nästa lördag är Felix bjuden på sitt första kalas. Är en av de barnen som Felix leker mest med. Han fyller 3 år nu i mars. Samt att de ska flytta i slutet av mars, så det blir en kombinerat födelsedagskalas och flytt kalas. Tråkigt att de ska flytta, Felix leker verkligen jätte bra med den pojken. Men sånt är livet...

Spårvägsmuseet

Idag har barnens dagis vart stängt för planeringsdag. Jag tog ut flextid för att vara hemma med barnen. Hade hoppats på lite sovmorgon.. Men det blev det inte. Blev väckt strax före halv sju av att Felix gråter, kommer in till honom, och då sitter han på golvet och gråter, gissar att han glidit ur sängen. Han fick komma med in till vår säng. Hade en liten förhoppning om att han skulle somna om, men när jag kommer tillbaka till vår säng efter att ha vart uppe på toa så har Felix satt på TV. Alltså kommer han inte att somna om. Dröjde inte länge, (runt kvart i sju) så kom Ella in också. VI låg och myste i sängen en tag innan jag gick upp och gjorde i ordning frukost till oss. Blev en ganska lugn morgon. Vid kvart i tio stod vi vid busshållplatsen och väntade på bussen. Buss och sedan tunnelbana ca 1/2 timme för att komma till slussen. Där mötte vi upp två kompisar till mig och deras barn. Den ena har en son som är jämn-gammal med Felix, och den andra har en son som är drygt ett år yngre än Felix. Från slussen tog vi bussen till Spårvägsmuseet. Blev rekommenderad detta av en arbetskamrat som har vart där flera gånger med sina barn. Blev en lyckad dag, men fullt upp att hålla koll på två barn som inte alltid vill leka på samma ställe. Men det gick iallafall relativt smärtfritt, och de lekte ändå en hel del på samma ställe. Var roligt att se gamla bussar, och tåg. Vissa fick man gå in i, men inte alla. Vi kom dit runt halv tolv. Barnen fick leka lite innan det var dax för lunch. Att få Felix att sova där inne var inte ens värt att försöka. Men när vi gick därifrån vid halv tre, somnade han snabbt i sin nya vagn. Han sov riktigt bra i den. Fick lov att väcka honom när vi kom hem vid 17-tiden. Även Ella var helt slut efter en dag på spårvägsmuseet... Hon somnade på tunnelbanan. Fick väcka henne när det var dax att kliva av. Får se hur det går att få dem att somna i kväll....