


På torsdagen var vädret något bättre.Växlande molnighet kan man nog kalla det. Ena stunden sken solen från nästan klarblå himmel för att någon timme senare har mulnat på sig totalt. Så höll det på hela dagen. Men vi hann med både bad och bastu. På em kom Annikas mamma och hennes man och hälsade på. Kul att träffa henne. Jag har inte träffat henne på flera år.



I går åkte vi på vildmarkssafari. Det var uppskattat av alla barnen, även av oss vuxna.


Ella matar lama-djur.


Vi var tillbaka vid stugan vid 15-tiden. Vädret igår var topp så vi var nere vid stranden ett tag på em i går. Då vågade även Ella sig i och bada. Felix häll sig vid strandkanten, men han doppade iallafall fötterna. På kvällen blev Felix hes, och när det var dax för att lägga sig började han även hosta. Var då glad att jag lagt ner hans astma medicin, så han fick medicin innan han la sig. Annika och jag avslutade kvällen med ett glas Ros`evin. Det har verkligen riktigt toppen dagar tillsammans med barnen. Men även riktigt mysiga kvällar, när alla barnen sov och jag och Annika satt uppe och pratade till efter 1 på nätterna. Igår kväll kom vi i säng vid halv två. Jag hann precis somna så kom Felix in. Då var det värre med hostan, även andningen lätt tyngre, men efter en puff med astma-medicin och lite vatten blev det bättre, och då ville han gå in och lägga sig i sin säng. Sov några timmar innan jag återigen blev väckt av Felix vid 5-tiden. Då låter hans hosta som en skällande hund (alla som haft barn som har haft krupp vet hur jag menar). Dessutom var han tungandad. Riktigt obehagligt. Jag tog upp honom ur sängen och tog honom i famnen. Gick ut med honom på altanen, har hört av kompisar som har barn med krupp att det är det som funkar bäst. Stod där ett tag, men tyckte inte att det blev bättre, snarare sämre. Gav honom astma-medicin, samt försökte få honom att dricka lite vatten. Men inget hjälpte. Jag kände så smått paniken komma krypande. Han fick inte luft, inte ordentligt iallafall, och här stod jag mitt ute i skogen i ett annat land... Ropade på Annika osm kom ner och hjälpte mig. Satte mig i soffan med honom, ingen effekt. Annika hjälpte mig att öppna fönstret i mitt sovrum på vid gavel. Satte mig sängen vid fönstret med Felix i famnen. Sjöng för honom. Jag bad Annika ringa sjukvårdsupplysningen. Katastroftankarna börjar fara i mitt huvud samtidigt som jag sjunger för honom för att försöka lugna ner både honom och mig. Tänk om vi måste åka in med honom. Hur blir det med vår bil. Just då hade jag inte en tanke på att det säkert finns ett sjukhus på Åland, utan jag tänkte att vi skulle behöva åka till fastlandet, antingen Sverige eller Finland. Hur skulle det bli med bilen, hur skulle Ella komma hem? Ella kunde ju i-och-för-sig åka med Annika, men hur skulle vi få hem vår bil? O.s.v. Medan Annika pratar med sjuksköterskan på sjukvårdsrådgivningen låter hon sjuksköterskan lyssna på Felix via telefon. Efter att hon fått veta att Felix inte var blå runt munnen eller fingertopparna rekommenderade hon att vi skulle gå ut och sätta oss för att få frisk luft, om det inte släppte skulle vi åka till akuten i Mariehamn. Ca 50 minuter efter att det börjat, så avtar det, och han blir lugnare i andningen, och hosta dämpar sig. Annika säger då till Felix;
- Jag har bullat upp kuddar åt dig och mamma i mammas säng, så ni kan ligga där
Felix går med på att gå in och lägga sig. När vi kommer in till sängen säger han;
- När får vi öppna dem?
- Vilka då? undrar vi
- Kuddarna, jag vill ha bullarna, du sa ju det..
Efter ett litet tag somnade han om och sov i ca 2 timmar innan det var dax att gå upp för att göra äta frukost, packa in i bilarna samt städa stugan. Båtresan hem gick bra. Bilresan hem gick också bra, iallafall för oss. Mindre bra för Annika, men det är en annan historia, inget allvarligt, och nu är de också hemma hos sig. Jag hoppas att den här natten blir lugnare, hoppas slippa några krupp-anfall. Men nu är vi iallafall hemma i Sverige... Tog en temp på Felix när vi kom hem 38.4....
Avslutar med en härlig bild som Annika tog i går kväll p vår altan.
